2017 är över, ett år som går till historien på sitt sätt. Sverige drabbades av terrordåd, gängkriminalitet och dödsskjutningar på en nivå ingen hade kunnat tro för bara 10 år sen.

Den gemensamma nämnaren för terrorhotet som ligger över oss, gängkriminaliteten och otaliga dödsskjutningar stavas invandring. Det finns ingen människa, med sunt förnuft, som idag kan förneka invandringens negativa påverkan på samhället.

Att försöka påstå att Sverige inte skulle fungera utan invandring, det håller inte. Det är nämligen skillnad på invandring och invandring. På 60-talet kom invandrare hit för att jobba. De bidrog till samhället. De integrerades. Sen 80-talet har vi sett en annan typ av invandring, asylinvandring, inte sällan från helt främmande kulturer, grupper som visat sig omöjliga att integrera, många vill inte ens integreras, de har valt att leva i parallellsamhällen.

Sverige har blivit otryggt, polisen är hårt pressad och hinner ofta inte med så kallade ”vardagsbrott”. Man har fullt upp med gängkriminalitet, mord och dödsskjutningar. Till och med våldtäktsundersökningar får stå tillbaka, 13 fall om dagen lades ner 2017.

Polisen hinner inte längre med vardagsbrott

Sverige har vårdkris, skolkris, bostadskris, fattigpensionärer, bilförlossingar, gängkriminalitet, ja listan kan göras lång. Skatterna höjs och blir fler, samtidigt försämras välfärden. När ska folk vakna har jag tänkt många gånger. Kanske de gör det i det nya året, 2018? Kanske folk, nu när inte ens mainstream media kan dölja asyl- och invandringskaoset längre, vaknar till och lägger sin röst på något annat parti, på något parti som inte är skyldiga till den här utvecklingen?

2017 var året när allt det som varit rasistiskt blev realistiskt. Helt plötsligt kunde man inte längre göra skillnad på politikers uttalanden längre. Ord som yttrades, som man tidigare kunde ta för givet att de kom från en SD:are, kunde nu komma från en moderat (nu när de inte har munkavle längre…) eller varför inte en socialdemokrat.

SD-retorik gick från rasistisk till realistisk

Det som är intressant och skrämmande är hur andra partier skamlöst bytt politik och samtidigt har det låtsats som ingenting. Ta moderaterna till exempel, de kritiserar nuvarande regering för än det ena, än det andra. Men det är inte trovärdigt, för de satt ju själva vid makten 2006-2014 och sen gav de walk-over till vänsterregeringen 2014 i och med decemberöverenskommelsen. Lite ödmjukhet hade inte skadat, eller hur?

Många människor vågar inte längre röra sig ute efter mörkrets inbrott, i sitt eget bostadsområde. ”Mitt hem är min borg” heter det, ja en borg där du får sitta instängd, med låsta dörrar och inte öppna om någon okänd knackar på. Det här är ett resultat av ett antal partiers politik, där de under många år avvisade all kritik som rasism, fascism, främlingsfientlighet och så vidare. Och allt detta med stöd av massmedia, det ska vi inte glömma.

Efter mörkrets inbrott är det inte tryggt att vistas ute, ensam

Det går inte längre att ”rösta med fötterna”, det vill säga så  som svenskar har gjort i decennier. Vi vet att när ett område får 3-4% (icke västerländska) invandrare, då flyttar svensken. Men vart ska svensken flytta nu? Det finns inga ”invandrarfria” områden snart. Regeringens anvisningslag har tvingat kommuner att ta emot invandrare, vare sig de ville, eller kunde, eller inte.

Allt fler svenskar saknar det trygga Sverige vi en gång hade, kommer det någonsin tillbaka?

Hur kommer folk att rösta 9 september 2018? Kommer folk än en gång att lita på att de politiker som gjort Sverige otryggt, som avfärdat kritiker som rasister och svängt kappan efter vinden, ska göra Sverige till en trygg zon igen? Eller kommer SD att vinna fler röster? Kanske Medborgerlig Samling tar sig in i riksdagen?

Den 10 september vet vi, tills dess kommer debatten att rasa vidare, var så säkra.

/MickeK