Politik

Norske krigshjälten Joachim Rønneberg är död

Joachim Rønneberg är död, det rapporterar norska NRK. Han är känd även i Sverige som krigshjälten och ledaren för Kompani Linge som låg bakom sabotaget av tungvattensfabriken Vemork i Rjukan i februari 1943.

Joachim Rønneberg somnade in natten till söndag (idag). Han blev 99 år gammal. Tack vare tungvattensaktionen och andra uppdrag för Kompani Linge fick han flera norska och utländska utmärkelser, bland annat Krigskorset med svärd och St. Olavsmedaljen.

Joachim Rønneberg, från Ålesund i Norge
NORGE_1

Efter kriget bodde han i hemstaden Ålesund och arbetade som journalist och redaktionschef vid NRK Møre og Romsdal. Han avslutade karriären 1987.

Joachim Rønneberg intervjuas av BBC efter sabotaget av tungvattensfabriken
Bild: Fylkesmannen i Møre og Romsdal / NRK

NORGE_2

Rønnebergstatyn i Ålesund, Bild: Øyvind Sandnes / NRK

NORGE_3

Norsk Hydros fabrik för tungvatten på Vemork, troligen fotad strax innan 2:a världskriget, Bild Scanpix og Berg

NORGE_4

Joachim Rønneberg höll länge hemligheterna från kriget för sig själv. Inte förrän på 70-talet bestämde han sig för att börja dela historierna uppger NRK.

Länkar:

Joachim Rønneberg døde i natt
Hvorfor skulle tungtvannssabotørene spare én uskyldig mann?

/MickeK

 

Kommuner tvingas dra ner på välfärden – samtidigt slår Sverige rekord i uppehållstillstånd och fortsatt stor bidragsinvandring

Inte ens när det börjar bli uppenbart för folk i stugorna hur illa ställt det är i Sverige – som ett resultat av massinvandringen – vaknar politikerna. Kommunerna tvingas dra åt svångremmen men bidragsinvandringen tillåts fortsätta

Senast i raden av kommuner som tvingas dra ner på välfärden är Halmstad, nedskärningar på 60 miljoner kronor väntar. Mottagandet av ensamkommande har varit dyrt, konstaterar kommunen.

Trots kommunernas svårigheter att få ekonomin att gå ihop – och en annalkande lågkonjunktur som kommer att tvinga fler till bidragsförsörjning – så fortsätter rikspolitikerna på inslagen väg:

– Antal uppehållstillstånd slår rekord, närmare 50.000 relaterat till asylinvandring hittills i år
– Asylinvandringen fortsätter som om inget hänt, det kommer fortfarande 400-500 asylsökande varje vecka till Sverige

Under vecka 41 sökte totalt 450 personer asyl i Sverige, en ökning med 3 personer jämfört med veckan innan. 15 av de asylsökande under vecka 40 var ensamkommande barn, vilket är lika många som veckan innan. De fem största grupperna utgör 34 procent av alla asylsökande.

Det totala antalet asylsökande 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018:

ASYL_1

 

De fem största grupperna utifrån medborgarskap:
Asyl_2

Antalet asylsökande är fortsatt högt till Sverige, hittills i år har nästan 17.000 sökt asyl i Sverige – i ett läge där vår välfärd går på knäna, där skola, sjukvård har stora resursproblem, där vi har en kvarts miljon fattigpensionärer och allt fler blir hemlösa. Hur tänker politikerna? Tänker de alls?

Antal asylsökande per månad 2016-18:
Asyl_3

ESO-rapporten från i våras visar att en flykting, i genomsnitt, blir en kostnad på 74.000 kronor per år under sin livstid.

Offentligfinansiella intäkter och kostnader 2015 per flykting per år sedan invandring:
ESO
Var ska detta sluta? Konjunkturen förväntas vända nedåt igen under 2019, vi går alltså mot en lågkonjunktur. Bostadsbyggandet avtar och det vet vi vad det leder till, färre i jobb i flera sektorer och därmed ökad press på kommunernas bidragsförsörjning.

Många har varnat för den här utvecklingen i åratal men politikerna – och stora delar av mediaetablissemanget – har fullständigt ignorerat alla varningar. Man har snarare avfärdat oss som alarmister, ja rent av hånat oss som mindre vetande!

Nu är vi där, i en begynnande nerförsbacke – och jag har sagt det förut – detta är bara början. Vi har en lång väg att vandra, Sverige kommer aldrig att bli sig likt igen.

/MickeK

 

 

Källor och hänvisningar:

SKL:s ekonomirapport, maj 2018
Ekonomifakta
Migrationsverket, beviljade uppehållstillstånd 2018
Migrationsverket, antal asylsökande, aktuell statistik
SR: Nedskärningar i Halmstad
SVT: ESO rapport: Flyktinginvandring blir en kostnad
ESO rapporten – nedladdningsbar

 

Göteborgare störs av polisens helikoptrar – de får vänja sig, de flyger av en anledning i det nya Sverige

Många göteborgare störs av ljudet från polisens helikoptrar, särskilt på kvällstid. Men folk får helt enkelt vänja sig, i det nya Sverige finns det en anledning till att de flyger oftare – inte minst den importerade, grova brottsligheten

Under senare tid har allt fler göteborgare uppmärksammat att polisens helikopter syn och hörs allt oftare. Många finner det störande – men de får helt enkelt vänja sig. Tekniken är idag mycket bättre, man får bättre, mer högupplösta bilder och värmesensorerna  har utvecklats mycket sista 15-20 åren.

Polishelikoptern syns och hörs allt oftare över Göteborg. Bild Per Wahöberg / GP
POLIS

Enligt uppgifter till Göteborgsposten flyger polisen inte bara under pågående brott utan även i brottsförebyggande insats som just nu går ut på att förhindra grovt våld mellan olika gängkriminella grupper i staden.

Enligt GP får man man periodvid samtal från upprörda göteborgare, senast från Majorna (ett vänsterfäste) som menar att polisen flyger allt oftare, inte minst kvällstid.

Dick Johansson, sektionschef för polisflyget i Sverige, säger till GP:

Jag beklagar givetvis om ljudet stör. Men är vi i tätbebyggt område sent på kvällen så finns det skäl till det och ytterst handlar det om att skydda allmänheten. Däremot kan jag inte kommentera skälen till vår närvaro.

Polisens helikopter är i luften så mycket som möjligt, eftersom det har en effekt på brottsligheten. Till exempel någon som planerar ett rån är inte lika benägen på att utföra det om polisens helikopter är uppe och snurrar över stan.

Även när polisen misstänker grov brottslig aktivitet har man helikoptrar uppe i luften för att snabbt kunna vara på plats, avslutar Dick Johansson.

***

Det är bara att gilla läget, röstar folket fram en politik som skapar oro och brottslighet så får man sen också leva med konsekvenserna. Det är inte svårare än så.

/MickeK

 

Stadsmissionen i Göteborg slår larm om fattigpensionärerna

I Sverige finns 245.000 fattigpensionärer och många av dem bor i Göteborg. Stadsmissionen slår nu larm – varnar för att många av dem får sämre ekonomi, på grund av skulder och högre bostadshyror.

Pensionärer står i kö när Sankt Johanneskyrkan slår upp sina dörrar halv tio på morgonen. Det delas ut bröd till de fattiga pensionärerna och andra köper frukost i kyrkans café – en rejäl frukost med yoghurt, kaffe och smörgås för endast 10 kronor.

För mig är det bra att kunna äta billigt när jag har en dålig pension, säger Bo som sitter vid ett av borden för att äta med sina vänner. Han har jobbat som rörläggare i både Sverige och Norge, han trodde att han skulle få pension även från grannlandet men har jobbat för kort tid där för att få det. Bo jobbade till 70 års ålder och hade han inte gjort det hade pensionen varit ännu sämre än vad den redan är.

En annan pensionär, Bosse, 66 år, har det jobbigt han också. Han behöver inte vända på varje krona säger han men han känner att det blir mindre pengar. Bosse har ut 11.500 kr i månaden vilket gör att han hamnar under gränsen för vad Pensionsmyndigheten kallar för ”relativt låg ekonomisk standard”.

Bosse, 66, och Katinka Randin från Räddningsmissionen. Bild: Per Wahlgren / GP
BOSSE

Stadsmissionen har under en lång tid haft en målgrupp, bestående av pensionärer, som kommit till det för att få hjälp men de ser nu att utsattheten har blivit större. Hyror och andra kostnader ökar men pensionerna har inte stigit i motsvarande grad.

Många pensionärer har även skulder där de, på en redan låg inkomst, tvingas betala av till kronofogden. Det finns även pensionärer som inte har ett bostadskontrakt – vilket gör att de inte kan få bostadstillägg, utan de måste själva stå för hela hyran.

Vi har människor som är fattiga trots att de har jobbat hela livet. Man tänker inte att livets sista dagar kan bli så, säger Åsa Vilu till Göteborgsposten.

***

I en annan artikel berättar Göteborgsposten om pensionärer som kan komma att tvingas lämna sina hem, på grund av hyreshöjningar. Kerstin Serenander, 73, är en av fattigpensionärerna som kan tvingas lämna sin lägenhet, en tvåa i Annedal där hon bott i 30 år. Lägenheten ägs av en stiftelse, som grundades 1860, vars uppdrag är att ”uppföra sunda och välförseda bostäder, som mot billiga villkor skall hyras ut till mindre bemedlade personer”. Hyran för Kerstin Serenanders 2:a är idag 5800 kronor i månaden.

De har sagt till oss att de som inte klarar av en rejäl hyresökning kan ställa sig i bostadskö. Jag har pratat med flera som sagt ”jag hoppas att jag hinner dö innan jag tvingas lämna mitt hem”, säger Kerstin Serenander.

Anna Hansson, Kerstin Serenander och Kristin Andersson i Kerstin Serenanders kök. Bild: Jenny Ingemarsson / GP
ANNEDAL_2

Hyrorna i stiftelsen lägenheter kan komma att höjas med 40-60 procent, detta på grund av att man behöver göra grundförstärkningar, fasadrenovering och stambyten. De boende har informerats om att hyreshöjningar kommer att behöva göras.

Renoveringsarbeten kommer kosta upp mot 100 miljoner kronor säger en representant för stiftelsen till GP som menar på att man inte har något val, jobbet måste göras och hyrorna måste höjas. En tvåa kan komma att kosta 9000 kronor i månaden efter renovering – över 3000 kronor i höjning, något som en fattigpensionär inte har en chans att klara av.

Carl Grimbergsgatan i Annedal. Bild: Jenny Ingemarsson / GP
ANNEDAL_3

Läs artiklarna i sin helhet på Göteborgsposten (betalvägg):

Skulder och högre hyror slår hårt mot Göteborgs pensionärer
Fattigpensionärer kan tvingas lämna sina hem

När pensionärer utbrister ”jag hoppas jag hinner dö innan jag tvingas lämna mitt hem” – då har skammens gräns för länge sen passerats.

/MickeK

 

 

Gill Lindqvist, 55, – ”Jag vill inte bo på en parkbänk i Brunnsparken”

Gill Lindqvist, 55 år, i Göteborg kommer att bli bostadslös i januari men får ingen hjälp av socialtjänsten – som kräver att hon först står på gatan utan ett öre innan hon får hjälp.

Gill Lindqvist bor i andra hand i en bostadsrätt men bostadsrättsföreningen tillåter inte andrahandsboende efter årsskiftet och då  blir Gill hemlös. Med den här vetskapen kontaktade Gill socialtjänsten – som vägrar hjälpa henne. Detta skriver Göteborgsposten i en artikel idag (betalvägg).

Gill Lindqvist är snart hemlös – Bild: Thomas Johansson / GP
GILL

Gill har bett socialtjänsten om hjälp men till svar har hon fått att de inte kan hjälpa henne – om hon inte blir misshandlad, är kriminell, psykiskt sjuk eller missbrukar. Socialtjänsten har bett Gill komma tillbaka den dagen hon står på gatan – men inte förrän hon har lagt sina sista kronor på boende på vandrarhem eller liknande. Hon ska således vara helt utblottad innan hon kan få hjälp.

Gill jobbade tidigare på en gymnasieskola men drabbades av sjukdom och hade allvarliga problem med minnet, hon kom inte längre ihåg hur man utförde enkla arbetsuppgifter och hittade inte hem – hennes dåvarande man fick hämta henne i stan. Hon skiljdes från sin man 2016 och blev i samband med det av med sin bostad. Hon har bott hos en väninna och en tid hos sin son från tidigare förhållande – och sen januari förra året i andra hand i bostadsrätt.

Jag förlorade mitt jobb, jag skiljde mig, är tillbaka på banan och kämpar för att komma tillbaka till arbetslivet. Jag är ung och har mycket kvar att ge och vill inte leva på socialbidrag. Att ha en fast bostad är den trygghet jag behöver för att jag ska kunna ta mig vidare och jag vill ju inte bo på en parkbänk i Brunnsparken, säger hon till Göteborgsposten.

Socialtjänsten kan inte hjälpa,Socialtjänstens roll är att stödja personer som inte klarar sig själva och då handlar det verkligen om att inte klara sig själv och inte bara för att man inte får en bostad eller ens kontrakt löper ut, säger Malin Östling till GP.

Det råder bostadsbrist i Göteborg och i och med finns en strukturell hemlöshet och detta är ett problem. Men har man inga andra problem än att man saknar bostad så kan inte socialtjänsten hjälpa. Det är ingen mänsklig rättighet att bo i Göteborg, berättar Malin Östling vidare för GP.

Det tycks vara en sanning att det inte är en rättighet att bo i Göteborg – om man inte får en bostad med hjälp av anvisninslagen i t.ex Askimsviken – där ska ensamkommande bo och de har alltså, till skillnad mot svenskar, rätt att bo i Göteborg.

Gill har erbjudits svarta kontrakt men som låginkomsttagare är det en omöjlighet – hon måste ha kontrakt, det kräver Försäkringskassan för bostadstillägget. Återstår för Gill att ställa sig på gatan och bli kriminell för att få hjälp?

Gill letar också bostad i andra städer och är inställd på att ta det hon får, för Sverige har uppenbarligen inte råd att ta hand om sina egna medborgare.

/MickeK

Darko bekräftar – Expressen ligger bakom nedsläckandet av @daccraft

Darko Crncevic bekräftar att Expressen ligger bakom nedsläckningen av hans twitterkonto @daccraft. Han kommer inte heller att återuppt twittrandet.

Mail från Darko:

Det som har hänt är följande. I augusti så skickade Expressen via advokatombud meddelanden till Twitter att fredagsmysen jag från Lars Lindströms LAAAAJV-sändningar på facebook hade modifierat, klippt, lagt till ljud etc. i är deras material. Vilket kanske är korrekt. Men iom redigering, uppsnabbning, ljud etc. trodde jag det gick under satir och därmed ”fair use”. Jag lät dem således vara kvar men ifrågasatte inte heller att de vill ha bort dem. Dvs. twitter tog ned filmerna och jag skrev något om fair use, och slutade posta allting relaterat till Expressen.
Expressen har anmält tweets i omgångar, jag svarade efterhand med hänvisning till ”fair use” – de anmälde en ny batch… jag svarade… fick inga svar och till slut suspenderade twitter mitt konto pga upprepade förseelser. Inget svar än ang. mina hänvsiningar till ”fair use”. Om avstängningen är tillfällig eller inte har jag inte en aning om eftersom jag inte fått några svar än från twitter.
DMCA nedtagningarna gällde alltså #fredagsmys videoklippen men även skärmdumpar från dessa. Skärmdumpar. SKÄRMDUMPAR. Ja, ni fattar. Ingen från Expressen hörde av sig innan detta började. Däremot har tidigare anställda från bl.a. SvD samt några andra aktörer hört av sig (material jag hittat på yt och som senare visade sig ligga bakom betalväggar) och då har jag plockat ned materialet ifråga och ersatt med en länk. SvDs personal bidrog till och med en gång med korrekt länk till videoinslaget ifråga på deras site när de påpekade att de ville ha bort klippet. Det är lite så man ska göra om ni frågar mig. Leder till GOD stämning. Awesome. Kudos SvD.

I vilket fall. I’m done. Det räcker med twitter nu. Speciellt när typ 30-40% av tiden ska gå åt att ducka folk som enbart vill ha bort en pga ”annorlunda åsikt”. Nu när kontot väl är suspenderat så vet jag precis vad som skulle gälla framöver. Att fortsätta i ett mentalt ”restriktivt” läge för att hålla anmälningar etc. borta är vare sig yttrandefrihet eller värdigt. Med tanke på mängden klipp som ligger ute på kontot så är det en enkel sak för någon annan mediaaktör att starta en ny anmälningsdrive och – hepp! så börjas det om. Jag bedömer att det inte är lönt. Besides… om jag ska tänka ”kan jag hamna i trubbel för detta?” varje gång jag trycker på ”tweet” är inte hur jag kan tänka när jag gör min åsikt hörd. Det är nämligen något jag inte KAN rätta mig efter. Det ligger inte i mitt DNA helt enkelt.

Skulle kontot återvända så håller jag det uppe just för alla filmer och allt annat skoj som ligger där så länge det går.

Tiden framöver kommer jag och lägga på att skapa mer frihet i mitt eget liv. I ett land där mina åsikter inte är underliga och där ingen dagligen försöker tysta eller misstänkliggöra mig. Mitt val att vara anonym var såldes helt rätt och säger mig att ni inte kommit en jävla millimeter med åsiktskorridoren i Sverige. När en av Sveriges största tidningar kommer springande med advokater pga av satir så räcker det för min del.  När svenska vänsterpolitiker retweetar folk som svartmålar och misstänkliggör ett privat konto på nätet som en utländsk ”påverkansoperation” (lol) så räcker det.
Ni kan besöka mig på gab.ai/daccraft om ni saknar mig 😉 – jag är done med twitter oavsett vad. Enough is enough.
Bifogar dumpar. De två första är exempel på hur det ser ut (har ett gäng av dessa) och det två andra är Expressens argument.
Har ni möjlighet så skicka ett stort tack alla som delat och följt mig.
Till er som är på den här maillistan.
Tack. Jag menar det.
Lycka till framöver.
Mvh,
/D
_____________________________________________________________________________________
Darko bifogade också några skärmdumpar hur det ser ut och Expressens argument:
1
2
3
4
___________________________________________________________________________________
Tack för din tid på twitter Darko, vi syns på Gab!

/MickeK

Hej då Sverige. Av Darko Crncevic, a.k.a @daccraft

Darko Crncevic, twitterprofilen som gått under namnet @daccraft har fått sitt konto avstängt. Enligt uppgift ligger tidningen Expressen bakom avstängningen – då Darko, som många känner till, körde sitt ”fredagsmys” med videor av Expressens Lars Lindström (som han rippat och körde i högre hastighet för att håna Lindström)

Många har sett Darkos videor som satir och det är precis vad det är/var. Men det har inte uppskattats av alla och etablissemanget har makt i Sverige, minns bara när man pressade Google / Youtube att börja censurera, man körde ett sånt drev så man till slut fick regeringen med sig, där Morgan Johansson till sist hotade med lagstiftning om inte mediajättarna gjorde som man sade.

Ja, det är ett sjukt Sverige och ett sjukt Europa vi lever i, vi ser allt mer av censur och röster som tystas. Det är obehagligt och det är farligt. Var slutar detta?

Som en liten hyllning till Darko vill jag delge hans brev, hans avsked till Sverige, då han hade fått nog. Om Darko hör av sig och vill att jag tar bort texten så gör jag givetvis det, jag publicerar detta utan hans tillstånd.

Darkos profil på twitter – innan kontot stängdes av
Darko

***

Hej då Sverige!

Av: Darko Crncevic 13. februar 2016, 22:22

Till er som har följt mig under min korta tid på Twitter. Ni har varit min mentala räddning under min sista tid i Sverige. Twitter blev min ventil och mitt bevis på att jag inte är ensam om min oro. Här är mitt ”final rant”, min förklaring och mitt avsked till Sverige.

Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva.

Here we go.

I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.

Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad.

ANNONSE
Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen.

Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.

Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp.

Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.

Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en – för min ålder – storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.

Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.

Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som – utöver att hon är vacker och rolig – utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.

Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.

Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.

Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…

Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!”

Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner.

Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.

Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi – i hemmet – höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss – i Sverige – bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat.

Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet.

Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.

Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena.

Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.

Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.

Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”.

Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri – ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar.

De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.

Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.

I Malmö kom sedan EU-migranterna – som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert.

Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.

Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?

Sedan kom migrationsvågen.
Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.

Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är – att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig – men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera.

Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera!

Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu – under 2016 – kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser.

Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.

Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning – en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter.

Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.

Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.

Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt.

En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?

I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET.

Men alla – för att gynna sig själva – är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.

Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.

Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor.

Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.

MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt.

Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.

Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar – för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull.

För att jag – som förälder – ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.

Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.

Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen.

Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt. Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.

Jag känner – och detta är ingen underdrift – ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar.

På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?

Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om – förstår – folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper.

Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.

Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja – alla – som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).

Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.

Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.

Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.

Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.

FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min – om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade – hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något.

Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.

Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige – och dess medborgare – har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som – till mitt ansikte – en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.

Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:

Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?

Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.

Sloga jači nesklad tlači.

/Darko
twitter.com/daccraft

PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”.

Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig.
Det skulle vara skönt.
Jag skulle glatt skratta med dem.

daccraft-twitter


 

Alexander E. på twitter fick detta av Darko förra veckan:

 

Darko_Expressen

 

Vi får hoppas den käre Darko återvänder till Twitter. Om det är möjligt.

/MickeK