The Economist uppmärksammar det allt grövre och eskalerande våldet i Sverige och frågar sig varför unga män skjuter varandra i det en gång trygga Sverige

Originalartikeln hittar ni här (på engelska). Detta är en översättning av originalet.

Det var tänkt att vara en cigarettpaus i smyg på en eftermiddag. Då dök en pistolman klädd i svart upp och sköt den 15-årige Robin Sinisalo i huvudet. Hans äldre bror Alejandro sköts fyra gånger. Robin dog omedelbart på tröskeln till sitt hem i nordvästra Stockholm. Alejandro lämnades i rullstol för resten av livet. Två år senare säger pojkens mamma, Carolina, att polisen fortfarande inte har några ledtrådar.

Robins öde blir allt vanligare i Sverige. År 2011 dödades endast 17 personer med skjutvapen. År 2017 hade Sverige över 300 skjutningar, vilket resulterade i 41 döda och över 100 skadade. Våldet beror främst på gäng som säljer knark i storstäder som Stockholm, Malmö och Göteborg. Gängmedlemmar har till och med använt handgranater för att attackera polisstationer. Mellan 2010 och 2015 dödades människor av olagliga skjutvapen i samma takt som i södra Italien. Även om Sverige fortfarande är en relativt fredlig plats, är det oroande.

Gängkriminalitet är inget nytt: MC Gäng och maffia från Balkan har handlat med droger i Sverige sedan början av 1990-talet. Men gängen som dyker upp idag är mindre organiserade och mer benägna att begå småbrottslighet. Att skaffa en pistol på laglig väg är inte lätt, men Kalashnikovs från de jugoslaviska krigen är lättillgängliga på den svarta marknaden. För att sockra affären/dealen slänger smugglarna ofta med handgranater (det var 43 incidenter med handgranater i Sverige förra året). Offren och förövarna av gängvåld är nästan alltid unga män.

Hur förklarar man uppkomsten av gängvåld i Sverige? Det kan inte vara ekonomin, vilken går bra, eller Sveriges livskvalitet, som är bland de bästa i världen. Och brottslighet i allmänhet är på nedgång. Så vad har gått fel?

Några skyller på flyktingkrisen år 2015, då Sverige tog in flest asylsökande per capita i Europa. Men skjutningar med olagliga vapen har ökat sedan mitten av 2000-talet. De flesta gängmedlemmar är faktiskt första eller andra generationens invandrare, 72 procent av dem, enligt en rapport, men de tenderar inte att vara nyanlända. Det tar många år att invandrare att rota sig tillräckligt innan de blir indragna i brott, säger Amir Rostami vid Stockholms universitet. Sverige tog emot många asylsökande på 1980-talet och 1990-talet från länder som Irak, Somalia och fd Jugoslavien.

Sverige byggde bostäder åt invandrarna och lärde dem svenska, men det gick inte att integrera dem på arbetsmarknaden. Det svenska välfärdssystemet erbjuder bra utbildning och generösa fördelar. Men för invandrare är den sociala rörligheten begränad. Starka fackföreningar insisterar på höga löner för enkla jobb, så företag tycker ofta att det är oekonomiskt att anställa invandrare med begränsad utbildning eller med begränsade kunskaper i svenska. Idag är 16% av de utomlands födda arbetslösa, en av de högsta siffrorna i OECD. Gäng erbjuder frustrerade unga män ett alternativ. ”De låter dig känna dig som en kung, även om för en dag”, säger Rostami.

En oroad regering har vartefter spenderat mer och mer pengar för att integrera invandrare, infört hårdare straff för vapenbrott och beviljat vapenamnesti. Polisen har intensifierat övervakningen och samarbetet med andra europeiska länder för att stoppa vapen-smuggling. I januari inrättade den svenska regeringen ett centrum för att bekämpa våldsextremism.

Vittnen är rädda för att prata och polisen är under hård press. Inte ett enda våldsmordfall i Stockholm löstes år 2016. Regeringen hoppas att kunna vända på detta: Polislönerna har höjts och tjänstemän som lämnade under en omorganisation för tre år sedan (som sammanföll med en ökning av brottsligheten) har återanställts. Preliminära resultat för 2017 visar att upplösningsgraden för skjutvapenmord har stigit till (fortfarande otryggt) 30% i Stockholm. Men över 100 fall kvarstår olösta.

Svenska politiker kan inte längre ignorera problemet, särskilt så nära valet i september. Carolina Sinisalo har åkt runt i Sverige för att öka medvetenheten om våldshandlingar. Hon säger att hon funderar på att flytta någon annanstans varje dag, ”men det var Robins hem. Jag kan inte lämna.”

/MickeK

 

 

Idag svarar Mons Krabbe, talesman för utrikespolitik och för integrationspolitik i MED, var Medborgerlig Samling står i Sveriges ödesfråga – invandringspolitiken

Jag har tidigare frågat Johan Forssell (m) och Paula Bieler (sd) hur deras respektive partier ser på ödesfrågan.

Frågor och svar med Mons Krabbe, MED:

Fråga 1: Asyltaket, hur många tycker ni Sverige kan ta in fortsättningsvis, eller ska vi ha nollgräns? 

Medborgerlig Samling har sedan mer än ett år tillbaka förordat ett kvotsystem, innebärande att Sverige får sätta ett tak för hur många asylansökningar som kan behandlas under en viss period. Kvoten ska fastställas efter en avvägning mellan flera olika faktorer. I vårt program slår vi fast att Sverige under den närmsta framtiden i princip måste införa ett asylstopp och styra om politiken till andra hjälpinsatser. Siffran 5000 personer/år som ett tak för asylmottagning och familjeåterförening har vi fört fram tidigare. De kommande 10 åren kan denna siffra dock hamna ännu lägre.

Fråga 2: Anhöriginvandringen, ska de som fått PUT ha fullständigt försörjningsansvar? Måste de ha ett arbete? 

Anhöriginvandring ska endast vara möjlig för maka/make och barn, inte för vidare släkt och endast till konventionsflykting som fått permanent uppehållstillstånd. Vid anhöriginvandring ska strikt krav på egen försörjning (ej bidragsrelaterad) hos den härvarande ställas.

Fråga 3: Hur ställer sig MED till återvandring? 

Då kostnader för asylinvandrade som inte försörjer sig själva samt sociala kostnader av utebliven anpassning till det svenska samhället är mycket höga ska bidragsnivån för återvändande höjas. Återvändandebidraget ska vara en engångsinsats, som enbart erbjuds under en viss tidsperiod till personer som ankom före ett visst datum. Det ska utgöra en större satsning vid detta tillfälle, för att sedan aldrig mer återkomma, något som klart måste kommuniceras internationellt och därefter följas. Detta ska kopplas till samtidig tillämpning av asylstopp för att inte bidra till immigration av fel skäl. Vid antaget återvändandebidrag upphör uppehållstillstånd och eventuellt svenskt medborgarskap. Biometrisk ID-registrering av dem som mottagit bidraget görs. Detta för att förhindra missbruk av systemet.

Fråga 4: Vilka partier kan MED tänka sig att samarbeta med för att få igenom sin politik?

MED kan tänka sig att samarbeta med alla demokratiskt valda partier, i syfte att få igenom vår politik. Vi är i grunden en pragmatisk gräsrotsrörelse. Vi vill inte delta i det spel som både höger- och vänsterpartierna, som nu sitter i riksdagen, hänger sig åt, där demokratin blir det stora offret.

Mons Krabbe, MED, redogör detaljerat var partiet står i invandringsfrågan

Medborgerlig Samling siktar på riksdagen men har inte uppmärksammats nästan alls i media, så fler än jag undrar säkert hur MED ser på möjligheten att nå målet. Så därför, bonusfrågan till Mons handlar om precis detta!

Fråga 5: Ni ligger lågt i opinionsmätningar, hur ska ni ta er över 4%-spärren?

Vi har byggt upp en gedigen organisatorisk grund och har skapat ett utförligt och genomtänkt politiskt program. Nu växer vi stadigt, med 1600 medlemmar i slutet av 2017, men väntar på det stora genombrottet. Detta har fördröjts av att SVT/SR i princip vägrar att bevaka oss. Tydligen ser man vår rörelse som ett stort hot mot den rådande politiska ordningen och den vänstervridna vision av samhället som denna upprätthåller. Jag tror att vår tillväxt kommer till en punkt där de statliga medierna inte längre kan ignorera oss, och därifrån kommer vi att växa väldigt snabbt. Det är bara att jobba på, så kommer vi till den brytpunkten. På sociala medier, såsom FB och Twitter, är vi redan stora.

 

En summering av mig: Det är glädjande att MED också visar sig vara ett parti som kan prata med alla och tar avstånd från den mobbarmentalitet som 7 andra partier har stått för gentemot SD. Medborgerlig Samling ser pragmatiskt på situationen i landet och förordar ett asylstopp, vilket Sverige behöver. Även på punkten anhörigvandring är de tydliga, bara den närmaste familjen ska kunna komma till Sverige och endast om de kan försörjas av den/de som redan befinner sig i landet, inga bidrag alltså. MED vill utöka incitament för återvandring, också positivt. Den stora utmaningen för MED blir att klara 4%-spärren till riksdagen.

/MickeK

 

 

 

Moderaterna tycks ha tappat förnuftet, det må låta hårt men på annat sätt kan jag inte uttrycka det med tanke på ställningstaganden som framkommit sista dagarna från partiets sida

Jag var en moderatröstare senast 2010, droppen som fick min bägare att rinna över var MP-samarbetet 2011, då fick jag nog och började leta nytt parti – vilket jag hittade snabbt, det blev SD, av den enkla anledningen att de inte tvekade att säga som det var. Trots allt deras företrädare utsattes för stod de pall, rakryggat förde de fram sin politik – och idag kan ingen längre förneka att de hela tiden hade rätt – andra partier tar nu efter deras förslag.

Åter till moderaterna, vad har de nu gjort som får mig att skriva ett inlägg? Ja, jag känner inte igen mitt gamla parti, de har helt tappat fotfästet och tycks sakna vanligt sunt förnuft.

Dels tänker man nu rösta ja till Löfvens censurlag, vilket Samhällsnytt avslöjade igår. Detta har den S-märkte debattören Johan Westerholm kommenterat; om censurlagen varit på plats så kunde shariadomen i Solna tingsrätt aldrig avslöjats.

Veckans andra klavertramp kom från moderaterna i Botkyrka, som för övrigt företräder partilinjen med sin åsikt, man står fast vid sin åsikt om att de som störs av böneutrop kan välja att bo på andra platser. Helt ofattbart! Men så har de uttalat sig på twitter.

Det finns, som synes, anledningar för moderata väljare att ta sig en funderare om M verkligen är rätt parti att rösta på. Det finns alternativ, moderaterna har gjort sitt.

/MickeK