Malmö är en stad i kris, ekonomiskt är man bankrutt och lever på andra kommuners allmosor. Staden är svårt segregerad och av Sveriges tre storstäder märks segregationen allra mest i Malmö – på grund av stadens relativa litenhet – invandrarförorterna ligger ”vägg i vägg” med stadens centrum.

Vi som har argumenterat för den negativa – och bestående – effekten av flera decenniers bidragsinvandring från kulturer vitt skilda från vår egen, har alltid fått till svar att ”på lång sikt så ger invandringen vinst”. Som ”argument” för detta har det hänvisats till den ”lyckade invandringen från forna Jugoslavien” på 90-talet.

Detta kallas för cherrypicking, dvs, man väljer ut en grupp invandrare, som lyckats bäst vad gäller att integrera sig och klara sin försörjning. Ett oärligt sätt att debattera helt enkelt. Fram tills för några år sedan, när åsiktskorridoren var som mest kompakt, kom de godtrogna kanske undan med denna argumentation – men idag kan ingen längre förneka de långsiktiga – och långtgående – effekterna av bidragsinvandring till Sverige.

”På lång sikt” var bara en floskel som invandringsförespråkare använde sig av för att slippa ta en ärlig debatt om hur det egentligen låg till (och ligger till).

Om någon ort eller stad i Sverige kan användas för att beskriva hur det verkligen gick ”på lång sikt” så är det Malmö. Där har vi facit, där har vi siffrorna svart på vitt som inte går att vifta bort längre.

Låt oss gå igenom hur läget är i Malmö idag – nu när vi är där som många pratat om – ”på lång sikt”:

  • ”Blir det lång sikt snart” frågade Tino Sanandaji i Realtid.se för ett par år sedan. I vanlig ordning argumenterade Tino med tillgänglig fakta. Han konstaterade att Malmös skattekraft hade minskat från -3 procent år 1995, till -16 procent år 2015 – landets tredje stad hade för två år sen sämre skattekraft per invånare än Pajala!
  • I Sydsvenskan kunde vi i juni 2016 läsa en artikel om hur Malmö – på 40 år! – hade gått från en välmående arbetarstad till en av Sveriges fattigaste städer. Sydsvenskan konstaterade orsakerna: Skyhög arbetslöshet på grund av en stor invandring, med växande klyftor och social oro som följd
  • Även Dagens Industri har skrivit om Malmö – staden beskrevs (september 2016) som ”ett svart hål” för bidragspengar. – ”Malmö får in nästan 4,9 miljarder kronor medan miljarder flödar ut från Stockholmskommuner på grund av det kommunala utjämningssystemet.”
  • Nyheter Idag hade en artikel om/med Tino Sanandaji från april i år, där Tino cyniskt frågar Malmö när vinsten från invandringen kommer. Detta med anledning av att Malmö, under decennier styrt av socialdemokraterna, propagerat för hur positiv och bra invandringen varit och är – men under 2018 vill så Malmö helt plötsligt undantas från anvisningslagen – och slippa ta emot invandrare. Så plötsligt var de inte vinstgivande längre…

 

Som ett resultat av en totalt oansvarig bidragsinvandring från kulturer som aldrig någonsin kommer att integreras / assimileras i Sverige har också den tunga brottsligheten skjutit höjden. Polisen står handfallen och svenskarna flyr Malmö.

Att Malmöborna flyttar bort från invandrarna är inget nytt fenomen, redan 2005 skrev Sydsvenskan om detta fenomen:

Malmöbor flyttar bort från invandrarna

Man konstaterade att ”kriminaliteten är det vanligaste skälet till att många lämnar Malmö”. Detta var inte anekdotisk bevisföring – en undersökning hade gjorts av Malmö kommun där nära 700 utflyttade Malmöbor hade svarat på en enkät om varför de flydde staden.

”Att invandrarna ökat så kraftigt är en av anledningarna till flytten. Vi känner otrygghet i Malmö” var en typisk kommentar. Detta var alltså 2005, för 12 år sedan. Idag är situationen mångfalt (!) värre.

För snart ett år sen kunde man läsa i Sydsvenskan att polisen tvingades prioritera bort ”vardagsbrott”, detta på grund av alla mord i Malmö. Prioriteringen beskrevs som ”tillfällig”:

Polisordern: Lägg undan vardagsbrott

Man kan idag, snart ett år senare, fråga sig vad ”tillfällig” innebär. För där befinner sig Malmöpolisen fortfarande, man tvingas prioriera bort vardagsbrotten och i dagens Expressen (2017-09-23) kan man läsa:

”Malmöpolisen står inför en ny allvarlig kris. Högen av anmälda brott har vuxit katastrofalt samtidigt som polisen pressas hårt av fortsatta skjutningar och mord. Polisledningen tvingades nyligen vidta drastiska åtgärder. – Man kommer se färre poliser i yttre tjänst, säger Mats Karlsson, biträdande polismästare i Malmö.”

Krisen hos Malmöpolisen – tusentals ärenden på hög

Detta ”tillfälliga” tillstånd, där polisen tvingas prioritera, ser ut att bli permanent. Åtminstone ser man ingen ljusning under överskådlig framtid.

Förutom larm- och katastrofrapporten från Malmöpolisen, kan vi även i dagens Sydsvenskan läsa om ett annat katastrofläge; invandrare från främmande kulturer som – på flera hem – missbrukar droger och gruppvåldtar flickor.

Malmö stad har akutflyttat alla ”sina” barn och polisanmält. Man frågar sig, vad ska polisen prioritera? Skjutningar och mord? Gruppvåldtäkter? Svenska skattebetalare lär i alla fall få hoppas på att inte drabbas av ”vardagsbrott” som inbrott, stölder, misshandel och rån, det har Malmöpolisen inte tid med.

Larmet: Gruppvåldtäkter och drogmissbruk på flera HVB-hem i Malmö – barn akutflyttas

Situationen i Malmö är allvarlig, extremt allvarlig. Och den förvärras fortsättningsvis. På lång sikt visade sig den utomeuropeiska (icke västerländska) invandringen vara en katastrof. På längre sikt ser det ut att bli ännu värre.

Tidigare diskuterades ”utmaningarna” i förorterna i våra storstäder och hur man skulle kunna lösa dem. Idag har vi svaret, det går inte att lösa, det blir bara värre. Och problemen sprider sig till allt fler städer och orter, eftersom rikspolitiker från sju partier tagit sig vatten över huvudet lägger man nu över problemen på kommunerna, som med tvång (Anvisningslagen) tvingas anordna boende för all världens lycksökare som tagit sig till Sverige, allt som oftast av ekonomiska skäl, i jakt på ett bättre liv.

Möjligen kan man stoppa utvecklingen – om vi stänger gränsen och sätter ner foten. Men att vrida tillbaka Sverige till den oas av trygghet det en gång var, det låter sig nog inte göras, det har gått alldeles för långt för det.

Slutligen, detta är kanske en aning ”off topic” men visst är det ironiskt, att Ilmar Reepalu, med stort ansvar för den katastrofala situationen i Malmö har utrett Sveriges framtid, mer om det kan ni läsa här:

Den ansvarige för situationen i Malmö har utrett Sveriges framtid

Jag hoppas att ni, kära läsare, sprider detta inlägg så mycket ni bara orkar. Tyvärr är många i dagens Sverige fortfarande till synes ovetande inför situationen vi står. Sverige måste vakna nu. Det är redan för sent, men låt det inte bli ännu värre!

/MickeK